En vecka av kaos…

Gran Canaria

Sofia började prata vid sin födelsedag att hon var less på vintern och att hon hade en tanke på att boka biljett till varmare breddgrader.
Ivrigt letade hon efter resor, stämde av med resesällskapet och mig om när det passade bäst i kalendern.
Lämpligt nog har resebolagen erbjudit direktflyg mellan Östersund och Kanarieöarna. Det alternativet passade dem perfekt!

Höbrist

Under de 7 dagar som Sofia skulle vara borta hade vi gjort upp en plan på hur hästarna skulle gå,
vilka elever som ville träna samt vilka dagar som jag skulle vara ute hos en av våra företagskunder på fotosidan.

De flöt på bra, från onsdag till söndag gick det mesta i ett.
Mamma var gullig och hoppade in med en hjälpande hand några av dagarna, tack mamma ♥

Så kom måndagen med 3 dagar kvar tills Sofia skulle landa på svensk mark.
Jag jobbade hos en kund till 13.30 och åkte direkt ut till stallet för att ta hand om hästarna.
När jag öppnar stalldörren möter jag en av stallets ponnyägare. Deras ponny hade tidigare under helgen visat tecken på kolik/förstoppning.
Veterinären var snabbt på plats och gav honom medicinsk hjälp.
På måndagseftermiddagen var han mycket piggare, men han ville fortfarande inte dricka.
Jag erbjöd att ställa upp Jack nära honom på stallgången och ge honom smaksatt dryck i hopp om att deras ponny skulle bli intresserad,
och själv vilja smaka.
Det blev han och drack i alla fall lite mer än innan!

Kort därefter får jag information om att gårdens höleverantör inte kan leverera mer hö till oss.
Allting är slut!

Jag, mamma och pappa ringde samtal efter samtal.
De kändes som vi frågade alla som kom i vår väg: kunder, arbetskamrater, släktingar, vänner, bönder och grannar.
Svaret blev densamma: – Nej vi har sålt slut. Ju fler nej vi fick desto fler tårar rann det från mina kinder.

Ni som är nya här på hemsidan undrar säkert varför brist på hö är så livsavgörande.
Det är just vad det är för Jack!
Han insjuknade i fång för ca.6 år sedan och  jag har fått höra ett antal gånger att vi är för noga med hans kost och att han borde klara att äta både det ena eller det andra.
Men med en sådan sjukdom går det inte att vara för noga.
Efter att ha sett min älskade ponny med smärta i hovarna, en sådan outhärdlig smärta som gjorde att han inte ens ville röra sig från boxen utan smärtstillande.
Nej jag vill aldrig uppleva det igen.

På två dygn hade vi ringt fler samtal än vad vi i vanliga fall gör på månader. De fanns inget hö till försäljning.
Några i närheten som funnit hö hade importerat från Finland. Bekanta boendes i Mälardalen hade importerat hö från Danmark.
De kändes inte som något lugnande besked.

Tankarna for i väg, vad skulle jag säga till Sofia när hon kom hem?

Ett av Östersunds lokala foderföretag arbetade för att hjälpa oss djurägare med att hitta en lösning.
De försökte allt vad de kunde men det gick tyvärr inte vägen den här gången.

Men så plötsligt fick mamma napp! En person var suuuper snäll och sålde de sista buntarna som fanns till oss!!
Mamma och jag snyftade ikapp av lycka och lättnad ♥ ♥ ♥

Hemkomst

De var två glada (och solbruna) ungdomar
som landade vid 22-tiden på onsdagskvällen.
På väg mot bilen började de berätta om allt de varit med om!!
Riktigt roligt, jag förstår mer och mer varför Lasse Åberg skapade “sällskapsresefilmerna”.

Sofia hann inte vara hemma många minuter innan vi rabblade allt som hade hänt.
Hon såg mest chockad ut, men också tacksam över att vi inte berättat något för henne när hon var borta.

På torsdagen åkte vi upp till stallet på fm och fixade allt till Jack och Quastello.
Sofia hade verkligen saknat doften av häst!
På kvällen åkte vi upp igen för att borsta och promenera med ponnyerna.
Vid 19-tiden hade den tidigare sjuka ponnyn blivit sämre, de ringde ut veterinär igen.
Vi bestämde oss för att stanna en stund för att försöka hjälpa till.
De första timmarna fick han återigen hjälp av veterinären och läget kändes hoppfullt.
Men så plötsligt blev han sämre igen. Veterinären och vi runt omkring försökte med allt vi kunde.
Vi såg på hela hans kropp hur han kämpade för att finna energi.
Den hoppfulla känslan som infann sig för några minuter sedan var nu totalt borta.
Allting gick så fort men på något sätt stod också tiden helt helt stilla.
Som en evighet.
Tyvärr fanns inget mer att göra för honom.
Tusen tankar rörde sig i mitt huvud samtidigt som det också kändes ekande tomt.

♥ Älskade Kalle ♥
Du är så saknad!

Ta hand om er allihopa!
Pussa och krama era käraste ♥
Kramar från en tårfylld Emmelin

Start typing and press Enter to search

error: Content is protected !!

ESB Dressage använder sig av cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse.
Klickar du på acceptera godkänner du våra cookies. Väljer du att blockera kommer du inte att kunna använda alla funktioner på sidan.

Läs mer om hur vi hanterar cookies här »